I månbergens skugga lever nomadfolket rabizno i vad många kringliggande riken anser vara ödemark. Nomadernas svåråtkomliga kultur med stränga renhetslagar och tystnadsinslag gör att utomstående ofta underskattar dem och tar dem för primitiva; några går så långt att de inte ens ser rabizno som fullvärdiga människor. Under de senaste två hundra åren har detta gjort att nomadfolket utnyttjats å det grövsta: bitvis förslavade, många gånger drivna på flykten, ofta utsatta för brustna löften och så gott som enhetligt bespottade har rabizno tigit och utan att stå upp för sig flyttat sina jordfärgade och cylinderformade tält till nya marker. Endast de som känner Månbergens historia i stor detalj vet att de karga topparna döljer resterna av en stor civilisation vars mystiska skriftspråk och underliga ikonografi fortfarande kan skönjas i rabiznos vävda plädar.

 

Få människor utanför kretsen känner rabiznos kultur eller har tillåtits ta del av deras ritualer och deras kunskaper. De känns lätt igen på det frikostiga användandet av färgade fjädrar och pärlor som kontrasterar med deras annars dova färgskala, samt den långa kniv och det koppararmband de alla bär. Näst intill ingen känner deras komplicerade sätt att föra över kunskap från långt innan Neidara ens var ett namn på folks läppar och de stora insikter de har kring stjärnorna och himlakropparnas vandringar över natthimlen. Ingen känner till den väntan som legat bakom deras stjärnskådande och att den väntan nu drar mot sitt slut…

 

Zephyrii marker och Uulzvar ligger i de yttre kanterna av rabiznos nomadiska vandringar men varje år sedan marknaden börjar har de dykt upp, redo att ta hand om alla de jobb som vanliga marknadsbesökare anser vara under dem. De har lett kreatur, mockat, tömt latriner, burit, tvättat och putsat – oftast för mycket ringa belöning. Deras karaktäristiska tält har inte synts till på marknadsplatesen utan som vanligt gömts undan i skogen där de kunnat dra sig tillbaka till sina reningsritualer och sitt asketiska liv.

Under förra årets marknad ändrades dock detta och vissa överlevande från massakern på marknaden berättar att rabizno inte bara gjorde flykt undan Uulzvar svårare men att vissa av dem till och med deltog i dödandet – påståenden så befängda att de flesta inte tar dem på allvar,  lika lite som de skulle tro att hundarna på ängarna gängade ihop sig mot besökarna. Rabizno säger som vanligt inget och ingen förväntar sig något annat än att de dyker upp för att göra skitgörat även i år.