Mordet på Himlakejsarinnan Atsuko inför Kejsar Ögges ögon var starten på ett krig som snart uppslukade det forna Kazakuniska imperiet. Det tog ett tag innan de inre stridigheterna i Kazakuni spillde över till Neidara och många hade nog hoppats att kaoset i det forna imperiet skulle hålla sig till Skymningskontinenten men de hade underskattat hur stort inflytande kazakunierna skaffat sig och hur kraftigt maktvakuumet blev när riket söndrades. Gamla makter I Neidara såg en chans att återta sin forna position som om inget hänt, subversiva grupper som tidigare hållits i schack av imperiet såg sin chans och reste sig och grupper som tidigare inte haft en stark position men gynnats av Kazakuni under deras styre kämpade för att behålla de positioner de skaffat sig. Med kaoset som snart blommade upp över hela kontinenten följde krig, sjukdom och armod. I de kosmiska kulisserna vädrade de uråldriga makterna morgonluft och kaosdemoner flyttade fram sina positioner gentemot ordningsväktarna som skyddade världens hörn. Plötsligt blev varje individuellt ställningstagande – lag eller ordning – en kugge i en enormt hjul som kunde rulla verkligheten mot antingen upplösning eller stasis. Ingen kunde komma undan.

I Zephyrii marker trodde man i sin enfald att områdets position som redan laglöst land i korsvägarna mellan större länder och makter skulle göra att verksamheten skulle kunna fortgå utan större förändringar; att även grupper i konflikt skulle se fördelar med Uulzvars marknad som neutral mark. Denna naivitet kan kanske ursäktas med marknadens långa historia men i ljuset av vad som sedan hände var det ett nästan oförlåtligt misstag.

Första marknadsdagen inleddes trevande och grupper som i Neidaras storpolitik ställts mot varandra agerade avvaktande och stelt. Det viskades och intrigerades men ingen bröt marknadsfreden även om kommersen och stämningen inte var på topp. Dag två höjdes temperaturen då ett antal rykten om svek och förräderi kom i svang. Flera stridande grupperingar rapporterades också vara på väg mot Uulzvar. När mörkret föll över marknaden den dagen utan att blod utgjutits ansåg många att det var ett smärre under men många vågade ändå börja hoppas om att allt ändå skulle gå vägen och att klokare sinnen skulle få råda. På tredje dagen kom alla förhoppningar på skam och i slutändan var det hjälteblodsspelandet som satte igång det. Ett kaosdyrkande lag stäppnomader hade tagit sig till final och mötte där ett ordningsallierat knektlag från Viratsia med försänkningar i skråväsendet och mycket sponsorpengar bakom sig. En tveksamt domslut var allt som behövdes. En smocka på plan ledde till planstormning och när damluckorna öppnades var det som om ett års uppdämd blodlust svämmade över. Striderna som följde spillde snabbt över från Hjälteblodsängen och snart var marknaden i totalt kaos. Ingen gruppering kan i efterhand svära sig fria eller skifta skulden på någon annan, allas händer blev blodiga den dagen och flera massakrer förekom på icke-stridande marknadsbesökare. En stor grupp tillresta munkar från Satori tvingades ner i ån och halshöggs på plats, en grupp lokala barn som sökt skydd undan kaoset reds ner i närheten av korsvägen, flyende marknadsbesökare från Licienne brändes levande i sina vagnar, för att bara nämna några. En blodsmåne hängde över Uulzvar den natten.

I de rykande ruinerna av marknaden vände sig de boende i Zephyrii marker i avsky från alla dem som de tidigare sett som auktoriteter och som bidragit – eller i alla fall inte gjort något för att hindra – blodbadet. Primomagen, religiösa ledare, ärftliga monarker eller lokala potentater såg plötsligt hur allmogen vände sig ifrån dem och istället lade sin tilltro till en tidigare okänd grupp som plötsligt tycktes resa sig ur askan: balansfurstarna. Kanske var det bara missnöjet mot allt de etablerade, kanske fanns det ett faktiskt behov av balans mellan de krafter som ryckte och drog i hela existensen? I vilket fall som helst svepte balansfurstarna bort allt motstånd och med lokalt brett stöd fick de absolut makt. Balansfurstarna förkastade allt det traditionella och med den religiösa fanatikerns absoluta övertygelse började de bygga en värld där inga av forna makters misstag skulle upprepas. Då skulden i huvudsak lagts på ordningen och kaosets krafter är nu den heliga balansen allenarådande – om det så kräver att varje händelse måste balanseras av en mothändelse och varje skiftning i åsikt eller handling hos allmänheten måste kontras med en lag eller en bestämmelse som driver dem i motsatt riktning.

Innan diskussionerna ens påbörjas om det ska hållas en marknad i Uulzvar igen har de flesta redan börjat ångra att de låtit balansfurstarna få grepp om området. Deras verklighetsfrånvända indelningar, deras överbyråkratiska regelverk riskerar att skapa en marknad uppdelar och portionerad och stick i stäv med den faktiska verkligheten som råder runt omkring Zephyrii marker. Mardrömmen har återigen blivit ett faktum: Det mest verklighetsfrånvända och nyckfulla fanatikerna styr med absolut makt. Marknaden – om den blir av över huvud taget – blir sig inte lik igen.