Mellan Hamland och Licienne ligger Månbergen, en vidsträckt och hög bergskedja som ligger mitt i Neidara. Där finns, som i många andra bergskedjor, spridda vätte- och dvärgbosättningar, men framför allt utgör Månbergen ett av de områden där högalverna huvudsakligen lever. Här finns sju högalviska städer, byggda i deras särpräglade stil där höga torn och hängande trädgårdar utgör viktiga element. Högalverna är ett folk som sällan handlar mer med omvärlden än de behöver och de har genom magi och listiga odlingsmetoder fått sina hängande trädgårdar och terassodlingar att förse dem med tillräckligt mycket mat för att de ska klara sig på egen hand. När de ändå handlar med omvärlden säljer de framför allt de förunderliga juvelarbeten som de tillverkar av bergens metaller och ädelstenar.

Aktuellt

Efter händelserna i Kairoona öppnade högalverna oväntat sina portar för de dvärgarna som flydde stadens gruvor. I utbyte gav dvärgarna dem information om vad som skedde i deusitgruvorna. Efter det tycks högalvernas samhälle ha blivit mer utåtriktat; sändebud och kunskapare därifrån har synts i många länder. De senaste åren har det också gått rykten om att högalverna rustar upp och att de har planer på att lägga de kortlivade varelserna under sina fötter.

Sedvänjor och kultur

Det högalviska samhället är mycket strikt hållet men samtidigt jämlikt. Även om de flesta människor uppfattar de högalver de träffar som snobbiga aristokrater finns det ingen formell härskarklass och de olika yrkena ses som jämlika – en högalv som arbetar med att odla grödor är lika viktig och respekterad som en som slipar ädelstenar eller skriver poesi. Alla högalver genomgår en obligatorisk utbildning under sina första tjugofem år, då de får göra allt från att arbeta på odlingarna till att lära sig läsa de stora klassikerna, och efter detta ägnar de ytterligare minst femtio år åt att arbeta som lärlingar inom ett yrke. Plikt och yrkesstolthet betyder mycket för högalverna och det är därför inte konstigt att samhället har vissa säkerhetsventiler. Unga högalver uppmuntras att resa ut i världen, något som tillåter dem att släppa på trycket och inte ta ut sina frustrationer inom det högalviska samhället. Vissa tar tillfället i akt att bete sig som svin, men många andra är genuint intresserade av omvärlden.

Detta räcker dock inte alltid. Det högalviska samhället vimlar av små hemliga sällskap som ägnar sig åt allt från harmlösa sammankomster till användning av exotiska droger eller blodiga underhållningsdueller. Ett säkrare utlopp finns i konsten och litteraturen. Även om den officiella kulturen bland Månbergens högalver värderar smakfull minimalism så finns det en stor ”underjordisk” marknad för sanslöst underhållningsvåld och bisarr pornografi. Eftersom högalverna ser sig som mer sofistikerade än andra raser är detta något de skäms för och aktivt försöker dölja.

För de flesta framstår Månbergens högalver som outhärdligt pompösa och arroganta. De behandlar människor och andra kortlivade raser som små barn, vars bekymmer och konflikter inte spelar någon stor roll i det långa loppet. Undantag finns dock; högalver respekterar genuin talang och skicklighet, även om de också blir sorgsna av att träffa talangfyllda ”kortlivade” – ungefär som en människa skulle se på ett exceptionellt begåvat barn som på grund av en dödlig sjukdom aldrig kommer få tillfälle att utveckla sin talang fullt ut. Andra alver ses som småsyskon, som säkert skulle kunna bli något om de bara tog sitt förnuft till fånga. Högalver från andra områden i världen är sällsynta, men alltid välkomna till Månbergen. Även om högalverna inte formellt sett rangordnar de andra raserna har de särskilt svårt för orcher och vättar, som ligger längst bort från högalverna i fråga om temperament. Däremot har de förvånansvärt lätt att komma överens med dvärgar (åtminstone om dvärgarna låter dem!), som delar deras arbetsmoral och fokus på ordning. Högalver anser sig dock alltid kvalificerade att lägga sig i andras affärer och tala om hur de egentligen borde göra, något som sällan slutar väl.

Religion

Högalver är inte religiösa. Detta innebär inte att de anser att gudarna inte finns men de ägnar sig inte åt att dyrka dem. I stället bekänner sig de flesta till en abstrakt filosofi där allt ses som ödesbestämt och den enda vägen till sann lycka är att uppfylla sin samhälleliga plikt, meditera över tillvarons sammanhang och se allt ”ur evighetens perspektiv”, som de högalviska filosoferna är förtjusta i att säga. Högalver försöker inte omvända andra till sin filosofi men ser det som svagt och barnsligt att vara ”beroende av gudar”, något som sällan gör dem populära när de påpekar det. Däremot uppskattar högalverna väktare, då dessa anses dela många aspekter av deras filosofi. En väktare som reser i Månbergen kan alltid förvänta sig kost och logi bland högalverna och väktare ses nästan som ”hedersalver”, oavsett sin ras. Att lämna Månbergen för att träna i ett väktarkloster är ett av de få utomstående yrken som ses som likvärdigt med att stanna i de alviska städerna.

Utseende

Det högalviska folket är ett rikt och välmående folk, vilket märks på deras klädsel. De gillar långa kåpor och praktfulla huvudbonader, gärna i dova färger. Kläderna är som regel prydda av broderier och pärlor. De pryder sig också gärna med smakfulla men luxuösa smycken. När de reser utanför sina berg är de ofta mer praktiskt klädda men aldrig på ett torftigt eller slitet vis.

Geografi

Månbergen utgörs av en mycket hög och kall bergskedja men tack vare avancerad teknologi och byggnadskonst har högalverna lyckats konstruera städer som klarar av att försörja befolkningen. Städerna är kända för sina många torn, som kan synas från hundratals mil, och de hängande trädgårdarna som lär bära frukt hela året oberoende av det ogästvänliga klimatet. Inga högalver lever utanför städerna i Månbergen – åtminstone frivilligt.