Norr om de mytomspunna Månbergen ligger människoriket Hamland. Länge var det avskilt i två riken, Gærsgrund (Gräsmark) och Grægbeorg (Gråberg), tills giftemål band ihop rikerna till ett.

Väster om Hamland ligger den fasansfulla Yfelwudu (Ondved), en legendarisk plats som en gång i tiden lär ha varit befolkat av alver innan korruptionen växte och tog över deras land. Nu ligger Hamland i dess skugga och mörkret har svept sig över skogen. Samtidigt utgör landet en svag union som när som helst hotas att slitas itu av inre konflikter.

Aktuellt

När Kazankuni bedrev sin kampanj i Zephyrii marker fanns en stor oro för att de även skulle invadera Hamland och landet hade precis börjat rusta sig för strid när det plötsligt utbröt ett inbördeskrig i Kazankuni. Det kazankuniska imperiet föll samman och lämnade ett oroligt Zephyrii marker efter sig. I Hamland har detta märkts av genom strömmarna av flyktingar västerifrån och den stora efterfrågan på både livsmedel och vapenmakt. Härolden Grymmendel har valt att beblanda sig så lite som möjligt med omvärldens problem, vilket har resulterat i att landsbygden håller på att falla samman under påfrestningen. Sedan balansfurstarna tog makten i Uulzvar med omnejd har han valt att försöka återuppta handelsförbindelsen med den tidigare så viktiga marknaden. Men många ser med skepsis på hans beslut och det är mycket oroligt i landet – kanske är inte Hamland så långt ifrån ett eget inbördeskrig.

Rykten

Rykterna säger att kungaparet Léonmann och Elhilia hann fått ett barn som hålls skyddad från nekromantikernas blick och att detta barn ska förena Hamland återigen till ett starkt enat rike. Nu viskas det om att tiden är inne för arvingen att stiga fram och det går många rykten om vem som egentligen är arvingen, allt från enkla fiskare till högt uppsatta ädlingar. Den som lyckas placera sin spelare på tronen vinner trots allt mycket makt.

Historik

Gærsgrund är ett gammalt rike som först bestod av många olika jaktstammar som tillslut startade ett samarbete och följde en storhövding. Legenden berättar att det var den första storhövdingen av Gærsgrund som dräpte Líeglippe, en eldsprutande drake vars aska fick Yfelwudu att växa och bli den stora skog som det är idag.

När alverna flyttade in i Yfelwudu så följde ett annat folk efter och slog sig ner bland bergen i norr. De byggde en stor stad som de kallade för Grægbeorg och höll god kontakt med alverna i skogen. Alverna och människorna i Grægbeorg och Gærsgrund höll sig till freds mellan varandra i många år. De sägs ha blivit så goda vänner att kungen av Grægbeorg gifte sig med en alvprinsessa och att alvblod vilar i kungaätten.

Men sedan kom korruption med de dödskalla östanvindarna och de sju nekromantikerna red in i skogarna och drev ut alverna från Yfelwudu för att göra skogen till sin egen. Sedan dess har det varit oroligt i området.

Sedvänjor och kultur

Wulffolc (Vargfolk/Kämpefolk)

De som lever i Gærsgrund kallas för Wulffolc och de bär detta namn med stolthet. De är ett jordnära folk som livnär sig som bönder, fiskare och jägare med stor kärlek till både båtar och hästar. De älskar naturen omkring sig och lever väldigt enkla liv i sina stammar. De är även kända för sin andlighet.

Folket lever i byar eller konstellationer av byar som kallas för stambyar. Varje stamby har en ledare som kallas för heorra, och en gång varje år samlas alla heorra till möte för prata om nyheter, bedriva skatteindrivning och för att knyta vänskapsband. Detta stormöte hålls omkring midsommar och platsen för mötet skiftar mellan olika byar.

De olika byarna har olika traditioner men det finns tre gemensamma högtider: Midsommar, midvinter och den första vårvinden, som sägs vara den dagen då den första stamkonungen dräpte draken. Varje by har dessutom olika vuxenprövningar för att varje barn ska kunna bevisa att sig som vuxen. Barn som passerat vuxenprovet kallas för Garhond (Spjuthand) och har rätt att jaga och bära vapen.

Grægfolc (Gråfolk)

Grægbeorgs invånare kallas för Grægfolc. Området består huvudsakligen av storstaden Cáfburg (Starkborg) med ett flertal byar runt omkring. Det som området inte har i yta kompenseras dock med rikedom och teknologi; Cáfburg är en välplanerad storstad med enorma stenbyggnationer, statyer och andra kännetecken för civilisation.

Legenderna säger att det finns alvblod i kungaätten, som därför kallas för älvaätten, och detta genomsyrar hela kulturen och levnadsstilen hos grægfolc. Handeln är en viktig inkomstkälla för området, som ibland kallas för “Den norra porten mot västern”.

Den viktigaste dagen på året är första fullmånen efter midsommar, till minne av dagen då drottningen drabbades av galenskap. Det är en sorgsen sed som många firar med att lägga ut ljus överallt i storstaden så att drottningen ska hitta hem. Även minnet av kung Léonmanns död högtidlighålls under samma dag. Denna sed har ersatt den tidigare alvsdagen, då man firade älvaätten med stor glädje.

En vanlig sed bland medelklassen i Grægbeorg är att unga barn skolas i tre år så de kan läsa och skriva innan de skickas ut i lärjungeskap vid 14 års ålder. När de klarar av provet i valda yrke och lämnar lärjungeskapet anses de vara vuxna. Vid tjugo års ålder tvingas alla män och kvinnor tjänstgöra i armén i minst två år. De enda som inte får tjänstgöra är kvinnor som bär eller har barn. Sedan får de valet att stanna kvar i armén som soldat eller fortsätta med sitt yrke. Alla som har gått igenom tjänstgöringen är enligt Grægbeorgs lag tvungna att ställa upp i armén om nöden så kräver.

Religion

Gærsgrunds invånare har schamanistisk religion. Varje by har en spirituell ledare som kallas drýum. Deras funktion är att läsa av naturen och alla dess olika gudar, vad de vill och att försöka förutse framtiden. Drýum utmärker sig genom att bära ett märke av blod i pannan och klä sig efter det djur som dessa spirituella ledare anser att deras själ härstammar ifrån.

Grægfolc utövar ingen religion men det betyder inte att de gudslösa. Deras tro kommer från den tid då alverna bodde i skogarna och då de delade samma gudar. Numer minns de dock inte annat än de tre gudarnas namn: Celanin   bägaren utav ljus och kunskapernas gud, Ilsere – gudinnan av harmoni och sång samt Fanduil  beskyddaren.

Utseende

Wulffolc klär sig gärna i enkla kläder som skyddar dem ifrån väder och vind. De klär sig gärna i färgstarka tyger samt i läder, skinn och päls. Smycken bärs vanligen i former utav trä eller ben. Grægfolc bär gärna långa och ståtliga kläder med svepande mantlar, gärna med broderier och kantband och fina detaljer. Det är inte ovanligt att befolkningen bär olika former av rustningsdelar som plåt eller ringbrynja, även om man inte är krigare. Detta anses ge ett hjältemodigt intryck och är högsta mode i Cáfburg. Allting alviskt är eftersträvansvärt och människor med alviskt utseende anses vara extra attraktiva.

Politik

Gærsgrund och Grægbeorg har alltid betraktats som två olika länder men för ungefär femtio år sedan enades länderna genom giftermålet mellan stamkungen Léonmann av Gærsgrund och högprinsessan Elhilia av Grægbeorg. Enigheten varade dock inte länge; för fyrtio år sedan kom en av de uråldriga nekromantikerna ut från Yfelwudu med en armé och attackerade det enade Hamland. Kung Léonmann föll i slaget och Elhilia drevs till galenskap. Det sista man såg av henne var när hon försvann in i den onda korruperade skogen, gråtandes tårar av blod. Hamland har därför stått utan en arvinge i 40 år och unionen mellan de två länderna är svag.

Efter Kung Léonmanns död har sammanhållningen mellan wulffolcs stambyar minskat och alla stammar blir mer och mer självständiga. Det enda som håller ihop dem är stormötet, som har blivit mer av en tradition än verkligt ting och flera av stambyarna har slutat att komma på stormötena de senaste åren.

När drottningen försvann efter kungens död för fyrtio år sedan har riket styrts av härolden Grymendel. Grymendel är illa omtyckt av många och riket håller sakta på att förfalla i ekonomiska skulder samtidigt som han inte kan hålla ihop stammarna i Gærsgrund.

Geografi

Hamland är ett bördigt och regnigt land med behaglig temperatur, tack vare det fördelaktiga geografisk läget. Landet är dock inte lika känt för sin fina natur som för den mörka skogen som tornar upp sig vid dess gränser.

Ur askan från den dräpta draken växte en mäktig skog som alverna flyttade in i. Men när mörkrets korruption och de sju nekromantikerna kom, tvingades alverna fly från skogen. Den blev genast en förvriden och mörk plats, där få levande varelser finns kvar. Det anses innebära stor otur att hugga ner något träd eller gå närheten utav Yfelwudu, där mörkrets korruption sägs sitta i själva virket. De modigaste äventyrarna som har vågat gå in i skogen beskriver hur träden sträcker sina grenar efter en och försöker strypa en när man inte är på sin vakt.

Äventyrarna beskriver också att det finns otäcka varelser och demoniska bestar i skogen. Historier  innehåller allt från skogstroll och mörkervargar till spindelmonster jättelika iglar. De skickligaste av äventyrarna som har lyckats ta sig långt in i skogen har beskådat de gamla alvstäderna och där bevittnat hur nekromantikerna hade satt upp mörka citadeller. Dessa Dödscitadeller är mörka platser som omges av korrumperande magi och där nekromantikerna lär smida sina onda planer. Även om ingen kan fastställa hur många de är så antas det finnas sju stycken Dödscitadeller – en för varje nekromantiker.

Det händer att nekromantikerna skickar ut styrkor som attackerar områdena i närheten av skogen. Den senaste attacken var en enorm som skedde för 40 år sedan, där kung Léonmann föll. Sedan dess har det varit tyst från den mörka skogen. Många befarar att någonting större och hemskare sker där inne och en del påstår sig ha sett spökgastar vandra under natten i nordöstlig riktning över himlen från dödsskogen.

Typiska namn på rollpersoner från Hamland

Aeba, Aedelric, Aeglaeca, Aelf, Aeubrey, Deorvin, Devyn, Eadlin, Ealgyd, Edric, Fridesvid, Godric, Hengist, Kynebald, Kyneburga, Leofdaeg, Leovin, Lynna, Mildryd, Ora, Osvin, Paega, Sunniva, Udele, Vigstan, Vilda

hamland3

 

 

hamland1
hamland2