Den stora kontinenten i väster, Skymningskontinenten, hade länge endast litet utbyte med Neidaras Vagga. Det var främst export av kryddor, té, siden och porslin som utgjorde kontakten. För några år sedan förändrades dock förbindelserna drastiskt när det expansiva imperiet Kazankuni korsade det lilla sundet som utgör gränsen mellan kontinenterna och inledde ett erövringståg mot de nordvästliga delarna av Neidara. Kazankunis mål var att ena hela världen i ett enda rike, styrt av lag och ordning där alla folk har lika möjligheter och talar samma språk. Allt detta föll dock samman för tre år sedan när ett inbördeskrig bröt ut i landet och söndrade allt.

Aktuellt

Kazankuni härjas just nu av ett förödande inbördeskrig. De flesta av kejsardömets besittningar i Neidara har antingen helt sonika övergivits eller utropats som självständiga kolonier av de lokala Kazankunierna vars trohet ligger hos någon av de otaliga adelsfamiljer som hävdar sin rätt till kejsardömets krona.

Precis vad som sker i landet är fortfarande höljt i dunkel men då allt fler flyktingar vågat sig på den farofyllda resan över Stormgattet så sprids många berättelser om inbördeskrigets fasor.

Klart är i alla fall att den forna stormaktens styrka numera är ett minne blott och i de länder som förr låg under dess ok kämpar lokala makthavare om vem som nu ska ta över makten.

Rykten

Det går många rykten om vad som egentligen händer i Kazankuni och inte mycket information kommer ut. Alla verkar ha sin egen version av vad som egentligen hände när inbördeskriget bröt ut. Många i Zephyrii marker säger sig också ha sett Ögge, bonden som fick tvillingsvärden i sin ägo och utmanade gudakejsarinnan om tronen, på diverse olika platser de senaste åren.

Sedvänjor och kultur

En mångfald raser är numer en del av det Kazankuniska Kejsardömet. Orcher är fortfarande den mest mångtaliga av Kazankunis  raser, följt av människor. Slitningar mellan raserna har däremot aldrig varit en stor del av samhället, kanske beroende på att man sätter klanens bästa framför sitt eget, kanske beroende på en strikt klassindelning. Generellt sett åtnjuter högre klasser alla privilegier som de under dem gör.

Högst upp är Kejsaren, som också är en gud och därför ibland tituleras Gudakejsaren. Kejsarfamiljen har heller inget namn utan i princip ses deras titel som deras familjenamn. Just nu är det Gudakejsarinnan Atsuko, en briljant strateg, som utför gudarnas vilja. Kejsarfamiljen är till större delen orcher, likaså Atsuko. Kejsarens makt har länge varit ganska liten och främst utövats genom olika former av påtryckningar i egenskap av hans eller hennes gudomlighet. Gudakejsarinnan Atsuko, och innan henne hennes far, har dock visat sig ha en vilja av stål och styr nu i princip över allt i egen hög person.

Under kejsarfamiljen finns hovadeln som tar hand om rikets högre administrativa uppgifter och i princip aldrig rör sig utanför hovet. Om de gör detta så upplevs de alltid som utomvärldsliga och deras klädstil skiljer sig mycket från det övriga folkets. Hovadeln finansieras helt av kejsardömet och att falla i onåd hos Kejsarinnan kan därmed vara en dödsdom. En del av hovadeln utgör också Senaten, vars uppgift är att agera rådgivare åt Gudakejsarinnan. Även en del av krigaradeln och två personer från det vanliga folket tillhör denna senat och de har en konstig form av särställning i samhället. Detta beror antagligen till viss del på att senaten är ett ganska nytt påfund och att de därmed inte riktigt är med i de gamla hierarkierna. De verkar ständigt växa i sitt inflytande. De väljs också av medborgarna, även om många helt enkelt köper sina platser.

Krigaradeln sköter driften av provinserna och innehar alla befäl i armén. De är undantagna från att betala skatt och har rätt att driva in den. De är indelade i flera olika nivåer där furstar har vasaller som lyder under dem och så vidare nedåt. Inbördeskrigen om dessa poster har tidigare varit stora men har nu helt avstannat. Detta dels då kriget istället har riktats utåt, dels då ett system där olika klaner är tvungna att bo vid hovet olika perioder på året har satts i verket.

Krigaradeln är de enda som äger rätten att alls bära svärd utanför krigstid och de kan med dessa avrätta lägre stående personer som begår brott mot dem på plats, utan att behöva rapportera detta till några myndigheter. I krigstid är krigaradeln de enda som äger rättigheter att bära ”det korta och det långa svärdet” och dessa är en så pass viktig statussymbol att de i princip aldrig lämnar deras sida. Man säger att en persons innersta väsen kan uppfattas genom att studera deras svärd. En del väljer dock att byta dessa vapen mot något annat.

Inomhus lämnas det långa svärdet oftast i entrén av artighet. Krigaradeln äger också rättigheten att rituellt ta sitt eget liv för att återupprätta sin heder och kanske sin klans heder i döden. Detta kan dock förnekas dem av personer som har bestämmanderätt över dem men förväntas av dem om deras klanöverhuvud blir dödat. Krigaradeln utgör en väldigt stor del av befolkningen för att vara en adelsklass och rikedomen inom klassen varierar därmed stort. De är också den mest inflytelserika klassen och samhället formar sig mycket efter dem. De ses som förebilden för hur man ska vara, även om de långt ifrån alltid lever upp till detta själva. Rätten att rida, både hästar och noshörningar, är förbehållna dem

Medborgare blir man fötts bland folket och sedan har tjänstgjort i armén i minst fem år. Antalet tjänstgöringsår har gradvis höjts under det senaste hundratalet år för att matcha den politik som Kazankuni för. Medborgare betalar aningen lägre skatt, de har rätt att äga mark och rösta i senatsval. De har också rätt att utföra grosshandel samt att bära vapen, dock inte kombinationen av det långa och det korta svärdet. Lokalt kan dock dessa rättigheter vara indragna. Bland de högre klasserna är alltså militärtjänstgöringen egentligen inget krav men många utför den ändå, då ofta som befäl, då detta ger högre social status.

Icke-medborgare är alla de som inte tjänstgjort sin period i armén av en eller annan anledning. Detta kan vara allt från barn eller folk som inte har råd med grundutrustningen till hantverkare eller arbetare som anser att riskerna är onödiga. Det finns ett stort tryck på att bli medborgare och de som av en eller annan anledning inte blir det har antagligen ett hårt liv framför sig. Bland dessa finns också de som valt att helt lämnat samhället och bosatt sig i avlägsna, gömda byar för att sköta sitt eget liv. Ofta motsätter de sig hur hela samhället och dess kultur är uppbyggt och har därför skapat olika former av motkulturer. Inte sällan får de också slåss för sin överlevnad och ur detta har något som närmast kan beskrivas som en hemlig klass av krigare, spioner och lönnmördare skapats. Med tiden har det blivit så att mindre hederliga furstar ibland använder sig av deras talanger inom detta område, speciellt när det ska hållas hemligt. Det är då också lätt att helt förneka samröre och lägga skulden direkt på dessa grupper om något skulle gå fel – något som har resulterat i en ännu djupare schism. Då de är så främmande och oftast inte ens syns utan endast lämnar spår efter sig i form av döda människor har en närmast mytisk bild skapats omkring dem.

Klanens ära är det viktigaste i kazankunernas liv. Gör du något fel bestraffas klanen, inte du personligen, och gör du något bra belönas klanen. Det är dem du ska leva ditt efterliv med och man väljer oftast döden framför vanära.

Ära upprätthåller man genom att vara lojal och plikttrogen. Man håller sin plats och tillkännager öppet sin status utan att skryta om den. Man visar inte sina känslor, talar inte om dem och undviker att se överordnade i förnedrande situationer då deras ära är än starkare länkad till klanen. Att ifrågasätta en överordnad är aldrig aktuellt och man talar inte till en överordnad utan att ha blivit tilltalad.

Det enda som är högre än klanen och dess personifikation klanfursten, är kejsarfamiljen. Och inte ens detta är alltid säkert – så mycket betyder klanfursten.

Direkt kroppskontakt förekommer sällan. Det skulle vara mellan gifta personer, mellan föräldrar och barn eller i ett avskilt rum. Man bugar från höften när man hälsar och den med lägst rang bugar djupast.

Generellt skall alla sysslor och handlingar utföras på ett enkelt men elegant vis. Detta kan vara allt från hur en tavla målas till att sätta ifrån sig en kopp risbrännvin. Mat skäres oftast fint innan tillagning och äts med ätpinnar.

Olika former av kampskolor finns det gott om kring landet och alla talar de om sin egen storhet. Många reser till dessa för att utbilda sig eller livnär sig på att resa runt och lära ut och/eller kämpa mot dessa skolors förkämpar.Dessa har också gjort att gladiatorarenorna har blivit många och välkända landet kring och ständigt är fullsatta. Med detta har också många nya spännande vapen- och kamptekniker uppkommit.

Att olja in sina kroppar på morgonen och skrapa bort överflödet har blivit en en vana bland dem som har råd och anses hålla en ung längre och framförallt ge en vacker lyster. Bland landets gladiatorer är detta standard.

Religion

Kazankunerna vördar sina förfäder, offrar till dem och ber dem om råd i svåra frågor. I varje hem finns ett litet altare tillägnat dem och klanen. Platser där gudar har kommit ned till Jorden markerar man med heliga portar. Bland dessa finns många djur- och naturgudar, eftersom djuren anses ha större kontakt med andevärlden.

De har också ett i det närmaste religiöst sätt att närma sig alla aktiviteter. När en sak ligger för händerna så är inget annat viktigt. Det ska vara ens fokus och man ska alltid ge sitt allt i varje andetag. Det är i det närmaste en filosofi, men det finns många som studerar det som en religion och gränsen är något luddig.

Vid sidan om detta så tillhör de flesta ett antal olika religioner, även om dessa i sig motsätter sig andra religioner. Man ser religionerna och gudarna som en verktygslåda där det gäller att välja rätt verktyg för rätt tillfälle.

På stora delar av Skymningskontinenten tar sig magin något annorlunda uttryck än i Neidaras Vagga. Det finns helt dedikerade magiker men i de flesta fall är magin en del av den vanliga kampkonsten och gör att många uppfattat Kazankunier som övernaturliga varelser då de utför enorma hopp, springer på lodräta väggar eller glider mellan trätoppar. Detta gör också att stålrustningar är mycket ovanligare på Skymningskontinenten bland de mer erfarna krigarna.

Själva utförandet av magin tar sig också andra uttryck. Olika former av kamprörelser och ställningar krävs för att frammana de magiska energierna. Den är också tydligt uppdelad efter de fem elementen: eld, vind, vatten, jord och tomhet.

Utseende

Enkelt och elegant är nyckelorden i det Kazankuniska utseendet. Detta innebär inte att hantverket bakom saker är enkelt utan att det ger ett enkelt utseende när det uttrycks.

Saker som sticker ut designmässigt eller färgmässigt har tidigare betytt att man är förmer än andra och har haft en negativ klang. Detta håller dock helt på att vända och framförallt äventyrare och olika former av krigare, men även andra, väljer nu att uttrycka sig genom sina kläder och attityder för att skapa bilder av dem som individer. Är man ung och ärelysten väljer man ofta just detta sätt att få uppmärksamhet.

Kläder är generellt gjorda av stora sammanfogade fyrkanter av tyg och spänns omlott fram på kroppen med tygbälten som knytes. De har kragar och varierar färgmässigt i neutrala färger som djupt blått, brunt, grått, beige och svart. Mönstrade tyger är inte alls ovanligt. Skor innebär vanligtvis olika former av trä-, bast- eller halmsandaler. Kläderna varierar också beroende av samhällsklass. Hovadeln bär extremt pråliga och färgglada kläder, oftast i siden, överösta med smycken, stenar och pärlor. De bär också avancerade sminkningar och håruppsättningar.

Varje högre ämbete har också en speciell hatt. Dessa är det dock ett fåtal som bär och de flesta använder bredbrättade halmhattar för att skydda sig mot sol eller regn. Krigaradelns kännetecken är vida, veckade byxor och rockar med klanemblem. Det är också vanligt att bära långa klänningar. Färg och material varierar starkt med rikedom. Kejsarfamiljen hamnar någonstans däremellan. Krigaradeln är så inflytelserik att deras klädedräkt är den dominerade även här men färger, utsmyckningar och håruppsättningar är liknande de som hovadeln bär.

Medborgarna och icke-medborgarnas kläder varierar oftast med yrke men vanligt är snäva byxor som slutar mitt för smalbenet och grova, praktiska kläder generellt. De utstötta gör mycket som de vill med kläder även om det är tydligt vilka länder de kommer ifrån. Men de har ofta extrema utstyrslar som tydligt markerar vem de är.

Vanligt bland alla klasser har blivit att ständigt bära sin klans sigill med sig – både på kläderna och på fanor som bärs på ställningar på ryggen. Dessa fanor ställs sedan utanför restauranger och värdshus man besöker och markerar för världen att man är där. Denna sed var även högsta mode i Neidaras vagga när Kazankuni expanderade som kraftigast.

Hus byggs vanligtvis av trä och tegelpannor men till stor del även av papp som kazankunierna är mästare på att hantera. Borgar däremot har ofta en grund och en mur i sten. Dörrar är skjutdörrar, även dessa i papp, och detta helt undantagslöst. Pappen används också till mycket annat, allt från att frakta mat i till att göra snören, lyktor och parasoller.

Ordningens skrift verkar ha funnits mycket länge i Kazankuni och om det var hit den först kom eller om den kommer härifrån tvistar de lärde.

Ett vanligt sätt att resa inom städerna för dem som har pengar till det är olika former av bärstolar

Politik

Under gudakejsarinnan Atsukos tid var Kazankuni troligen det mäktigaste riket i världen och det såg länge ut som att imperiet skulle sluka även Neidara i en enda svepande rörelse. Men ödet placerade de beryktade tvillingsvärden, som enligt en gammal kazankunisk legend gör dess bärare till rättmätig kejsare, i händerna på en bonde från Zephyrii marker. Otaliga familjer och klaner hade förlorat makt och ära i spåren av Atsukos erövringar – och de såg nu sin chans till hämnd och att själva stjäla en bit av tronen. Efter att en grupp landsflyktiga kazankunier finansierade bondens resa till huvudstaden och efter en fredlig konfrontation med gudakejsarinnan föll en pil som i ett slag dödade Atsuko och startade det inbördeskrig som fortfarande rasar i det forna imperiet och alla dess kolonier.

Geografi

För hundratalet år sedan var Kazankuni bara ett av alla de länder som täckte Skymningskontinenten. Det var ett nordligt land som däremot hade ett tempererat klimat, eftersom det låg på starkt vulkanisk mark. Naturen var stort varierad på liten yta och vulkaniska källor är än idag vanliga på stora delar av kontinenten. På grund av detta är det omöjligt att ge generella drag för naturen, men terrassodlingar av ris är alltid en vanlig del av landskapsbilden. Något som också är typiskt för landet är vägsystemet. Det är väl utvecklat och har avstånds- och riktningsmarkörer med jämna mellanrum och många som livnär sig på att hålla mat och/eller sovplatser längst med vägarna.

Typiska namn på rollpersoner från Kazankuni

Acaitos, Acia, Ciros, Hisaia, Iamabukime, Icsui, Ioriqua, Kagemios, Konenemia, Masaie, Momos, Narime, Nobuharia, Okikazios, Quinsios, Sonquiros, Tauros, Toquimios, Totomos, Umia

Kazankuni 02

 

Kazankuni 03 Kazankuni 07

 

 

 

 

Kazankuni 05   Kazankuni 01

 

 

 

Kazankuni 04   Kazankuni 06