Mellan Tabarien, Burgheim och Rosia ligger det stolta men krigshärjade Kazygien. Landet är känt för sina hästar, sina höga ideal och sin politiska oreda. Kazygien var ursprungligen en avkrok av Rossia och styrdes av Falkens klan. Allt detta ändrades dock för sexhundra år sedan, då klanhövdingen Nadya befann sig i svåra födslobesvär. Alla trodde att hon skulle dö i barnsäng då en främling plötsligt uppenbarade sig i lägret. Ingen vet exakt vad han gjorde eller sade, men när han lämnade Nadyas tält hade hennes blodförlust stillats och hennes son fötts, frisk och välskapt så när som på ett födelsemärke i form av Himlakejsarens åskvigg i pannan. Främlingen sågs aldrig igen, men under Nadyas och hennes son Sandors styre skulle Falkens klan komma att omvändas till Himlakejsarens kyrka och långsamt börja vägen från klanstyre till feodalism av samma modell som Tabarien. Idag är Kazygien en fulländad feodal monarki men arvet från Rossia är fortfarande tydligt sammankopplat med adelsstoltheten.

Aktuellt

Tabarien och Hierakos har enats i ett korståg mot Rossia och i egenskap av Rossias allierade och vän har Kazygien valt att ställa sig på deras sida i kriget. Från kazygiskt håll ses kriget som ogrundat. Orsaken sägs vara en räd från rossiskt håll in i ett Himlakejsartempel på tabarisk mark. De skyldiga ska naturligtvis få sitt straff men att invadera Rossia är bara ett sätt att stjäla mark och rikedomar.

Korståget har inneburit att en konflikt har startat inom himlakejsarens kyrka, eftersom Kazygien har valt att bryta sig ut och skapa en egen gren. Det råder delade meningar i Kazygien huruvida detta är bra eller inte. Många är ledsna för att de inte längre är välkomna att göra pilgrimsfärder till Hierakos och ser splittring som något negativt, medan andra ser möjligheter till frihet och en chans att få forma religionen efter kazygisk kultur.

Sedvänjor och kultur

 

Det som starkast associeras med Kazygien i utlandet är den oerhört starka, näst intill fanatiska adelsstoltheten. Denna består av en kombination av rossisk krigaranda och tabarisk förnämhet, med en dos religiös tilltro till kungen. Slutprodukten är att den kazygiska adeln har rykte om sig att vara helt utan rädsla för döden, obrottsligt lydig mot överordnade och fruktansvärt envis. Det enda sättet för en kazygisk riddare att markera missnöje med ett kungligt beslut och avstå från att följa det är att begå självmord – något som sker oftare än man kan tro.

Den kazygiska adeln utgör en jämförelsevis stor andel av samhället. Närapå en av tio tillhör adeln men långt ifrån alla ädlingar är rika eller landägare. Det finns däremot inga formella rangskillnader inom adeln, till skillnad från i Tabarien där adeln är uppdelad i grevar, baroner och en mängd andra nivåer. Kazygier helt enkelt ”adliga” och därmed formellt sett likvärdiga. Detta har gjort att inbördes stridigheter är vanliga, då ingen riktig auktoritet annat än kungen finns. Samtidigt finns en stor stolthet inför denna jämlikhet bland den kazygiska adeln (de brukar praktiskt nog glömma att bönderna existerar när de skryter om detta).

Bland bönderna är en form av religiös liknöjdhet vanligare. På grund av de många konflikterna inom adeln finns alltid risken för krig närvarande, så en härdig tro på Himlakejsaren och konungen är den tröst som finns för de flesta.

Kazygien har en komplicerad relation till sina grannländer. På grund av att riket inte har några riktigt bra naturliga gränser och ofta upplevs som politiskt svagt på grund av sina inre konflikter har Kazygien fått utstå många invasioner. Samtidigt har särskilt Kazygien och Tabarien varit bundsförvanter och många adelsätter har släkt på andra sidan gränsen. Attityden till Rossia är mer ansträngd; rosierna gör ofta räder in på kazygiskt territorium och verkar inte vilja acceptera Himlakejsarens auktoritet. Dock är den rossiska livsstilen något som adeln ofta idylliserar. Många ballader och hjältedikter handlar om stolta stäppkrigare och vilda jakter över de ändlösa vidderna.

Kazygier har inte så mycket kontakt med icke-människor, vilket leder till vidskepelse och fruktan. Det finns några mindre skogsalvsbosättningar i landet, vilka undviks med undantag för viss handel. Andra folkslag finns knappt alls.

Religion

Kazygierna är hängivna dyrkare av Himlakejsarens kyrka. Sedan Tabariens och Hierakos korståg mot Rossia har det dock skett en splittring inom kyrkan, vilket har inneburit att Kazygien har bildat en självständig gren av Himlakejsarens tro. Denna liknar dock inte avvikelserna liknande de Renas villfarelser eller mer pragmatiska tolkningar, utan följer den ortodoxa traditionen som är vanlig i Kazygien.

Kungaätten, som i obrutet led härstammar från Nadya och Sandor, ses som närmast gudomlig och dyrkas vid sidan av Himlakejsaren i alla tempel. Även den mystiske främling som räddade deras liv hålls fram som en helig gestalt. De flesta kazygier är oerhört generösa mot resenärer till minne av denna främling och en liten men respekterad munk- och nunneorden, Främlingens Vårdare, har en viktig roll bland rikets fattiga och utstötta.

Utseende

Det är stor variation på hur kazygier ser ut. Klädedräkten påminner om den tabariska, fast med mer rossiska inslag. Kazygier är förtjusta i långa rockar, snirkliga broderier, höga ridstövlar och mössor med platt överdel. De har inte ansiktsmålningar eller tatueringar på rossiskt vis men de broderade mönstren påminner ofta om dessa. Byxor är vanligare än snäva hosor eller klänningar – gärna lite pösiga, men inte så mycket att det kommer i vägen när man rider. Håret bärs ofta utsläppt hos adeln och är gärna utsmyckat med glaspärlor och andra prydnader. Bondebefolkningen klär sig enklare men gillar även de långa rockarna och de platta mössorna. Bland kazygiska riddare förekommer vingliknande rustningsprydnader, gärna på hjälmar eller på ryggen.

Politik

Under de senaste tvåhundra åren har kungaätten varit marionetter åt en serie starka krigsherrar. Så är även fallet nu: pojkkonungen Sandor XIV hålls isolerad i huvudstaden Mirdyan av krigsherren Sanya Rödklinga som håller riket i ett starkt grepp. Sanyas främsta projekt är att få adelsätterna att gå med på en organiserad militär upprustning, eventuellt med udden riktad mot Burgheim eller någon av de gamla bundsförvanterna Tabarien och Hierakos. Detta bemöts dock med skepsis, eftersom adeln inte uppskattar sådant som kan uppfattas som centralisering, och misstankar finns dessutom om att många har mottagit burgheimskt guld för att hindra Kazygien från att bli ett hot.

Geografi

Kazygien består av bördiga slätter och kuperade gräsmarker. Det finns flera städer i landet och nästan all jord ägs av den mäktiga adeln. Bondebefolkningen producerar nästan allt livsmedel som landet behöver och exporterar en del till Rossia och Hierakos. Den odlingsbara ytan är dock begränsad, vilket innebär att boskapsskötseln är en mycket viktig näring. Kazygien är inklämt mellan flera riken med stora maktambitioner och rikedomar, vilket har lett till många invasioner genom tiderna.

Typiska namn på rollpersoner från Kazygien

Czyne, Fekla, Gaspar, Jadwiga, Janos, Kazimir, Kordula, Marusha, Miroslaus, Neleke, Pawil, Rozalia, Salomen, Sandor, Simko, Sopianka, Wenzel, Zina, Zobeslaus, Zykmunt